Cheferna för matoligarkin visar upp en ynklighet när det handlar om att prata om sina egna löner, skriver Karla Lindahl.
Är det rimligt att en vd för ett bolag med 20 000 anställda har hög lön? Ja.
Är det rimligt att en vd för ett ett bolag med 20 000 anställda tjänar ungefär en miljon i månaden? Nej.
En vuxen person som jobbat över tre år på Willys har rätt till en lön på drygt 25 000 kronor i månaden. Det är alltså inte någon nyanställd tonåring, utan en person som har erfarenhet och stor kunnighet om sitt yrke. Klas Balkow, vd för Axfood, tjänar 40 gånger så mycket som den personen.
”Man kan diskutera om de här marknadsmässiga ersättningarna är för höga, men det är så det ser ut”, säger Balkow i en intervju.
Han får det att låta som om hans skyhöga lön är resultatet av någon slags naturkraft som han inte kan rå för. Som att säga ”ja det är jättesynd att jag tjänar så mycket pengar men vad ska man göra?”.
Det är ynkligt. Att se marknadskrafter som något som inte går att påverka är som vanligt en lättjans ideologi.
Men huk er i bänkarna för nu laddar han om!
Ica-gruppens vd Per Strömberg tjänar ännu mer! Enligt Expressen hamnar hans samlade lön på 36 miljoner 2022.
TRETTIOSEX MILJONER!
Det är 120 gånger mer än vad någon som varit anställd på Ica tre år eller längre har som grundlön.
Ska vi då anta att Strömberg tar 120 gånger mer ansvar än en person som kan en butik utan och innan? Som kan fronta, sitta i kassan, packa upp, ta emot leveranser? Som har ont i händer och armar när hen kommer hem, som hela tiden har risk att skada sig, som möter nöjda och missnöjda kunder hela dagarna, som på en sekund ska veta var druvsockret är någonstans när en stressad småbarnsmamma frågar?
Jag säger inte att det är lätt att ha Strömbergs och Balkows jobb – jag skulle inte vilja vara vd för varesig Axfood eller Ica-gruppen.
Men om en vd anser sig vara 120 gånger mer ansvarstagande, viktig och hårt arbetande än den som står på golvet, då kanske vi behöver chefer som tar ansvar på riktigt.
Chefer som säger ”nej det är inte rimligt att jag tjänar så här mycket” istället för fegisar som älskar pengar och som skyller på ”marknaden” när de hovar in miljonsummor.
/Karla.
Den här krönikan är en åsiktstext, och reflekterar skribentens åsikter. Morgon-Tidningen är stolt socialdemokratisk.