Kriminella hittar ständigt på nya sätt att utnyttja vår gemensamma välfärd och brottsligheten omsätter mycket stora summor.
– Det har blivit så vanligt att det inte ens signalerar brott, säger Anna Flink, säkerhetschef i Södertälje kommun.
Det finns en stor och i många fall växande parallell, svart ekonomi. En stor del av denna handlar om välfärdsbrottslighet och andra sätt att utnyttja övriga samhället. Organiserad brottslighet måste inte vara knark och vapen. Det kan lika gärna handla om bidragsfusk, skumma företag eller illegal sopdumpning.
I många delar av landet har man dålig koll på hur den svarta ekonomin ser ut och utvecklas, men det finns de som försöker minska dess inflytande i samhället.
Morgon-Tidningen har talat med Anna Flink som är säkerhetschef i Södertälje kommun, där man sedan många år arbetat mycket aktivt och framgångsrikt mot olika former av ekonomisk brottslighet. Hon menar att många saker som ses som relativt oskyldiga egentligen är hårt knutna till den organiserade brottsligheten.
– Det har blivit så vanligt att det inte ens signalerar brott, berättar Anna Flink och fortsätter:
– Det kan till och med vara svårt att få polisen att bli aktiverad, eftersom det inte slår lika högt att avslöja folkbokföringsbrott som ett tillslag där man hittar några kilo cannabis. När man slår till mot de här brotten kommer de inte hem med något.
Trots att det omtalas som organiserad brottslighet finns det oftast ingen enskild person som är spindeln i nätet. Det handlar istället om ett lösare ekosystem, en mängd olika brott som sker i serie på många olika platser.
I den ena änden finns enskilda personer som genom olika strategier som falska skilsmässor, köpta läkarintyg, svartkontrakt och svarta anställningar lever helt utanför övriga samhällets rättigheter och skyldigheter.
I ett räkneexempel från Södertälje kommun kunde en familj som genomgått en skenskilsmässa och som dessutom arbetar svart få ett överskott på flera tiotusentals kronor i månaden. Det finns ingen som styr hur dessa individer utnyttjar välfärdssystemet, men det finns enligt Flink viss organisering kring hur man lever utanför samhället.
Kopplat till narkotikapengar
I andra änden av välfärdsbrottsligheten finns exempelvis byggherrar som kan tjäna enorma summor på svartarbete, svarta hyror och skumma fastighetsaffärer.
Här finns även tydligare kopplingar till den grövre organiserade brottsligheten. Det som driver den hela maskineriet är pengar – både att tjäna nya och att försöka tvätta de som redan tjänats på exempelvis narkotika.
Det är därför mycket attraktivt för kriminella att komma in i legitima branscher. De innebär färre risker och kan ge väldigt mycket pengar.
– Fastighetsetableringar är ett bra sätt att tvätta kriminella pengar. Därför är det viktigt att kommuner är uppmärksamma och inte bara välkomnar nya etableringar och investeringar med öppna armar.
”Vill inte ha gestapo-samhälle”
Som privatperson är det svårt att ensam göra stor skillnad men det finns val att göra för att inte bidra till den svarta ekonomin.
– Vi ska inte skapa ett gestapo-samhälle där alla spionerar på sina grannar. Däremot kan man utnyttja sin konsumentmakt.
Med konsumentmakt menar Anna Flink att vi alla bör tänka hur vi spenderar våra pengar. Om en lunch alltid kostar 49 kronor på en restaurang är det svårt att tänka sig att de har avtalsmässiga löner eller att råvarorna handlats på samma ställen som restauranger med helt vita böcker handlar från.
Det viktigaste är dock enligt Flink att kommunerna får upp ögonen och börjar arbeta med de här frågorna. Det kan handla om att ha tydligare regler kring exempelvis markköp och hur olika privata välfärdsaktörer sköts. Det kan även handla om att utnyttja kunskaperna hos de som ser och hör mycket.
– För mycket sopor är ett tecken på att något är lurt. Det kan betyda att villan olovligen byggts om så att det nu bort sex familjer i det, eller att det förvandlats till ett madrassboende för svart arbetskraft. Det här märker renhållningsarbetare, så det måste finnas sätt för dem att kunna dela med sig av den informationen till kommunen.
Framför allt handlar det om att ha system på plats för att göra kontroller innan och för att kunna följa upp. En annan viktig del är att kunna dela ut viten eller andra avgifter när felaktigheter upptäcks, förutom att brott självklart ska anmälas till polisen.
– Alla kommuner måste ha ögon och öron på stan. Det måste ske fysiska kontroller och finnas folk som åker och kollar upp tips. Man får inte glömma verkligheten som pågår där ute.