Ulf Kristersson tycker inte om när oppositionen påpekar regeringens misslyckanden, istället kallar han det för ”svartmålning”. Det skriver MT:s Karla Lindahl.
Tänk dig att du är borta ett par dagar. Din partner har lovat att tömma diskmaskinen, dammsuga vardagsrummet och byta sängkläder tills du kommer hem.
Men sen står du där och inser att inget av detta har hänt. Låt säga att du påpekar detta för din partner varpå hen svarar ”jag har väldigt svårt att förstå den här ständiga svartmålningen av mig som du ägnar dig åt”.
Det är faktiskt exakt så det ser ut i svensk politik just nu.
I söndags kallade statsminister Ulf Kristersson det ”svartmålning” när Magdalena Andersson påpekade att Sverige har hög arbetslöshet och att regeringen dragit in på arbetsmarknadspolitik och förhindrat bostadsbyggande.
Det är rimlig och helt korrekt kritik från en opposition.
Men för Kristersson är det svartmålning. Citatet följdes av ett självgott leende när Kristersson konstaterade att Socialdemokraterna ägnar sig åt den här typen av svartmålning så fort S är i opposition.
Hur är det med självinsikten, Ulf?
Kanske Socialdemokraterna alltid klagar på moderata regeringar för att moderata regeringar inte är speciellt bra på att regera? Gång på gång har M lämnat stora hål i den svenska ekonomin när de fått chansen att styra. 2022-26 är inget undantag.
För Ulf Kristersson är inte vad oppositionen säger som är ett problem. För Ulf Kristersson är det ett problem att oppositionen säger något alls.
Statsministern sprudlar inte direkt av självförtroende inför valrörelsen, det måste man ändå konstatera.
/Karl Anders Lindahl är chefredaktör och ledarskribent på Morgon-Tidningen
