LEDARE: Ulf Kristersson verkar ha gett upp – åtminstone den svenska karriären. Sommarens frånvaro på hemmaplan vittnar om att statsministern inte själv tror på återval, skriver MT:s Karla Lindahl.
Mycket kan hända på ett år, men just nu ser det inte speciellt ljust ut för Ulf Kristersson.
Att Tidöpartierna halkar efter i opinionsmätningarna är inget nytt. Men Kristerssons beteende under sommaren 2025 är det kanske det största tecknet på att han är på väg ut.
Låt oss vara ärliga.
Ulf Kristersson har aldrig gillat att vara statsminister. Eller förlåt, han älskar att se ut som en statsminister – men själva jobbet verkar han vara ointresserad av.
Det är skoj att åka regeringsplan, knacka på dörren till 10 Downing Street, rynka på pannan och förklara saker, ha fina portföljer och bjuda in till kändisfester på skattebetalarnas bekostnad.
Allt detta verkar Kristersson älska.
Men att behöva hantera skandaler, bråkande ministrar eller att utföra faktiskt politiskt hantverk? Det är inte Kristerssons grej.
Han är en politikens Harry Houdini som hela tiden lyckas krångla sig ut ur jobbiga situationer där ansvar ska utkrävas eller där tuffa frågor ska ställas.
För väljarna är det frustrerande eftersom han är så svår att greppa. Inte konstigt att han aldrig riktigt varit i närheten av Magdalena Anderssons förtroendesiffror.
Men så fort det kommer till stora internationella sammanhang är det som om Ulf blir en annan människa. En annan politiker. Han gör sig ganska bra på bild med Zelenskyj, von der Leyen, Macron, Starmer och alla de andra. Det är tydligt att han trivs.
”Då får han göra det han gillar bäst”
Då slog det mig. Det är kanske det här han borde göra istället? Kanske det är detta han vill göra istället?
Som före detta statsminister lär karriärstegen vara hyfsat horisontell. Toppjobb inom Nato eller EU kommer vänta på Kristersson när han bestämmer sig för att avgå.
Då får han göra det han gillar bäst. Resa, se viktig ut. Vara med på bild när han kliver på flygplan. Vara med på bild när han kliver av flygplan.
Skaka händer med personer som är minst lika viktiga som han själv.
Kanske han redan förbereder sig på detta. Delar ut visitkort kanske? Hintar om att han kanske är beredd att ”gå mot nya utmaningar” redan om ett år? Ser fram emot en framtid där han slipper jobbiga ministrar, journalister och partiledardebatter?
Det skulle åtminstone förklara varför han är totalt osynlig på hemmaplan när inrikespolitiken blir minsta lilla jobbig.
/Karla
