”Sverige befinner sig inte i krig, men inte heller i fred”. Ulf Kristerssons ord på Folk och försvar får MT:s Karla Lindahl att reagera.
Nu har Ulf Kristersson gjort det igen. Försökt vara statsmannamässig. Den här gången har han varit så pass statsmannamässig att han nästan gått sönder av statsmannamässighet.
Det var i helgen som Sveriges statsminster, i ett tal på konferensen Folk och försvar, sa att ”Sverige inte är i krig, men heller inte i fred”. Som förklaring talade Kristersson om hybridattacker, att svensk infrastruktur kan vara hotad och så vidare.
På sätt och vis har han inte fel. Omvärlden är mer komplicerad nu än för 100 år sedan, och att bli attackerad av främmande makt måste inte betyda artillerield och skyttegravar.
Men varför känns det som att Ulf Kristersson säger detta av någon helt annan anledning?
Ulf Kristersson, som verkar älska att åka regeringsplan, att vara på Harpsund, att bekymrat rynka pannan och kalla sig själv den vuxne i rummet.
Nu verkar det som att han vill göra sig själv till en krigstidspresident, precis som på film. För det är där vår statsminister verkar vara mentalt. Bilden av honom som statsman verkar vara viktigare än rollen som statsminister.
Nog var det fler än jag som påmindes om filmklassikern Wag the dog från 1997, där en pressad president hittar på ett krig för att bli omvald.
Nu är dagens läge för Sverige mycket allvarligare än i den fiktiva verklighet där Robert de Niro och Dustin Hoffman uppfinner ett krig i Albanien, men likheterna finns ändå där.
Ulf Kristersson vill vara den trygga punkten som alla svenskar sluter upp kring nu när Sverige inte är i fred längre.
Men nej, det är något som skaver på tog för mycket med denna man för att det ska fungera.
/Karla.
Den här krönikan är en åsiktstext, och reflekterar skribentens åsikter. Morgon-Tidningen är stolt socialdemokratisk.
