Det är nästan bisarrt att Sverigedemokraterna är okej med att representeras av 73 procent män, skriver MT:s Lisa Aggeborn.
Det har hänt någon med Sverigedemokraterna. Tidigare har de lite pliktskyldigt lyft frågor de anser vara “kvinnofrågor”, men den senaste tiden har de inte ens låtsas bry sig om annat än partiets traditionellt gubbiga prioriteringar.
Om du som kvinna känner att SD inte talar till dig är det helt rätt. Den senaste veckan har inga av deras annonser på Facebook varit riktade till kvinnor. 22,6 procent av annonserna är däremot riktade till de som har intressen som “used car”, “motorcycles” och “gasoline”.
Ointresset för kvinnor speglas av hur det ser ut bland partiets företrädare.
I min hemkommun Södertälje har SD lyckats skrapa ihop 5 kvinnor till kommunlistan, medan 25 män gärna skrivit upp sig. Enligt gruppledaren Andreas Birgersson beror det på att kvinnor inte riktigt verka palla att vara politiker i dagens samhälle.
Att den politiska motståndarsidan lyckats få jämställda listor verkar han inte reflektera över, men menar att SD inte kan bedriva “identitetspolitik” för att “vi inte kan anpassa oss efter vad kvinnor tycker”. Det är skärande tydligt att “vi” inte inkluderar kvinnor.
Mitt lilla lokalval är inte en unik händelse, utan SD:s ojämställda listor är ett mönster som fortsätter hela vägen upp till toppen.
På partiets riksdagslista finns 60 namn som toppar alla distrikts valsedel. 17 av dem är kvinnor. Det är nästan bisarrt att partiet på sin riksdagslista, i nådens år 2022, tycker att det är helt okej att representeras av 73 procent män.
Så varför försöker SD inte bli något annat än en pojkklubb? Svaret kan vara att det helt enkelt inte går så bra för dem.
Mätning efter mätning visar på i bästa fall stillastående, men oftast sjunkande siffror och partiet ligger nu under sitt valresultat från 2018. Det måste vara en ovan situation för ett parti som blivit vana vid att växa vid varje val.
När självsäkerheten krackelerar är det lätt att backa tillbaka och försöka rädda det som räddas kan. SD spelar på sina säkra kort och försöker göra sin manliga målgrupp arg och rädd nog att köpa deras världsbild.
SD:s strategi har alltid varit att splittra och ställa grupper mot varandra. Det har varit etniska svenskar mot invandrare, landsbygd mot stad och nu tydligen även män mot kvinnor.
Det är en farlig strategi. Ett mer splittrat samhälle är ett sämre samhälle. Men när ministerposter lockar i fjärran är tydligen alla metoder acceptabla.
/Lisa Aggeborn, Morgon-Tidningen
Detta är en analys, och speglar skribentens åsikter. Morgon-Tidningens opinionstexter är stolt socialdemokratiska.