Det går bra för Socialdemokraterna. I nästan varje ny mätning slås någon form av rekord: Högsta stödet sedan 2015, högst förtroende på ett decennium eller mest populär bland näringslivets toppar någonsin. Det är en bra och mycket välförtjänt utveckling.
Vad som däremot börjar bli tjatigt på riktigt är alla proffstyckares mer än trötta spaningar om varför det går så bra. Det verkar nästan råda konsensus om att S framsteg beror på kris, krig och allmänt kaos.
Redan när siffrorna började vända uppåt i under det sena 2021 pekades det på den allt svagare pandemin som orsaken till lyftet i opinionen. I februari, när Ryssland invaderade Ukraina, blev det istället kriget i Europa som var orsaken till populariteten.
Det är klart att en kris kan vara ett tillfälle för en regering att samla folket och öka sitt förtroende, men det är långt ifrån den naturlag som alla ledarskribenter och krönikörer verkar se det som.
Exempel på när kriser varit riktigt dåligt för sittande regering är inte svårt att hitta. Det räcker med att se på vårt västra grannland där opinionssiffrorna för norska Arbeiderpartiet sjunker stadigt. Där syns ingen ”Ukraina-effekt” trots att det handlar om ett land som liknar vårt, med en socialdemokratisk regering, som ställs inför samma krig och samma utmaningar.
Historiskt finns ännu fler exempel. Flyktingkrisen 2015 eller tsunamin 2004 var riktigt svåra för den sittande regeringen. Finanskriserna 2008 och 1992 gjorde inte regeringarna Reinfeldt respektive Bildt populära. Bara för något år sedan sjönk regeringens förtroendesiffror på grund av pandemikrisen. Det finns alltså gott om tillfällen när kriser lett till krisande regeringar.
Så varför lyfter Magdalena Andersson och de svenska Socialdemokraterna just nu? Det kan vara så enkelt som att väljarna gillar Socialdemokraternas politik och den bild av Sverige de förmedlar.
Magdalena Andersson har klivit fram som en trygg ledare, duktig och respekterad av sina europeiska kollegor och med kontroll över situationen. Regeringen har lagt fram reformer för att minska de värsta konsekvenserna för den svenska befolkningen samtidigt som man tydligt tagit ställning för solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket och tydligt fördömt Ryssland.
M-SD-KD-oppositionen har istället slängt fram ett halvfärdigt förslag om att kuppa fram ett Nato-medlemskap, släppt hånande filmer på statsministern, röstat emot EU-hjälp till Ukraina och inte kunnat välja mellan Joe Biden och Vladimir Putin.
Kriser skapar känslor, vilket skapar engagemang. Men vad det engagemanget är – gillande eller ogillande – beror på hur en situation hanteras.
Att allt färre ser M-SD-KD som ett regeringsalternativ beror inte på ett mer oroligt världsläge. Det är väljarnas dom över hur oppositionen valt pajkastning och konflikt istället för att försöka skapa lugn och enighet.
På samma sätt är det inte krisen i sig som lyfter S i opinionen. De positiva siffrorna är istället ett kvitto på att den politik regeringen för gör skillnad i människors liv och för Sveriges plats i världen.
/Lisa Aggeborn, Morgon-Tidningen
Detta är en analys, och speglar skribentens åsikter. Morgon-Tidningens opinionstexter är stolt socialdemokratiska.