ANALYS: Det är omöjligt att ta Ulf Kristersson på allvar, skriver MT:s Karla Lindahl.
Även för den som inte är moderat eller höger så finns det en poäng i att lyssna på statsministern när han öppnar riksdagen – det är ändå han som är ytterst ansvarig för utvecklingen i Sverige.
Men som vanligt kändes det som ett platt plastigt skådespel när Ulf Kristersson pratar.
”Det ljusnar vid horisonten”, sa M-ledaren och vek pannan i lagom hoppfulla bekymrade veck.
Naturligtvis stämmer inte det.
Regeringen har inte lyckats lösa gängbrottsligheten och saknar helt och hållet en plan för att göra det. Utsläppen skenar efter högerns walkover i klimatfrågan och hushållen kämpar fortfarande med ekonomin. Sverige står mitt uppe i en välfärdskris där vården går på knäna och HVB-hem säljs på Blocket.
Det är svårt att hitta några tecken på en ljusning vid horisonten, och det vet Kristersson.
Men för honom handlar det aldrig om vad som faktiskt händer, utan om att ”sätta en bild”. Under S-styret så var allt hemskt och fruktansvärt, under Tidös första år var det fortfarande hemskt men blev lite bättre, och nu börjar det tydligen ”ljusna”. Jahaja.
Det hela följer ett pinsamt manus som Kristersson lika gärna ha skrivit ihop före valet.
Människors oro och politikens utmaningar och möjligheter har komprimerats till ett förskrivet manus som Kristersson läser inantill.
Allt för att han till valet 2026 kommer kunna säga ”nu har det blivit bättre”.
Men vi vet alla att även det kommer att vara en lögn så länge brottsligheten, utsläppen och de missriktade skattesänkningarna fortsätter.
/Karla.
Den här krönikan är en åsiktstext, och reflekterar skribentens åsikter. Morgon-Tidningen är stolt socialdemokratisk.