Slutspurter ändrar sällan mycket, missnöjda regeringar växer inte, och Liberalerna ligger på två procent. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, ser tre skäl som pekar åt samma håll.
Högern förlorar sannolikt valet – det menar Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Sammantaget är det alltså en väldig uppförsbacke för Tidöpartierna. Lägger man ihop alla de här sätten att se på opinionsutvecklingen ser det ut som att Tidöpartierna inte kommer att få majoritet, säger Hinnfors till Morgon-Tidningen.
Osäkra väljare kan avgöra
Tidöpartierna hoppas på att de osäkra väljarna ska rösta höger. Men den gruppen brukar sällan leverera.
Valforskningen har följt slutspurterna ända sedan 1968, och rörelserna den sista månaden håller sig oftast mellan en halv och en procentenhet per parti. De tar dessutom ut varandra: när ett parti på Tidösidan vinner väljare är det ofta från ett annat parti i samma läger.
– Det är kanske inte så många som står och väger mellan ett rödgrönt parti och ett Tidöparti, säger Hinnfors.
Regeringsbetyget pekar åt samma håll. En sittande regering behöver en övervikt på femton till sjutton enheter nöjda väljare för att växa – något som hänt två gånger sedan mätningarna började, 1985 och 2010.
Ingen effekt av ”kramen”
Avgörande blir ändå Liberalerna, som i början av veckan låg strax över två procent i sammanvägningarna. Den uppmärksammade kramen mellan Ulf Kristersson och Simona Mohamsson har inte gett någon effekt i opinionen.
– Vi ser ingen effekt av att Liberalerna skulle stärkas i relation till läget i vintras, säger Hinnfors.
Inför 2022 räddades partiet av moderata stödröster efter tydliga hintar från Kristersson. Något motsvarande har inte kommit i år.
– Det skulle i så fall vara om Kristersson väldigt nära inpå valet säger att man för Guds skull ska stödrösta. Men det finns ju också en risk. Det värsta som kan hända en stödröstare är att man stödröstar och partiet man stöder får 3,99 procent, menar Hinnfors.
Samtidigt påpekar han att en Tidöförlust inte automatiskt ger ett tydligt maktskifte. Regeringen faller, men vad som kommer i stället är öppet.